Ska du inte börja med en riktig sport? sade mannen hånfullt. En kasernjägares marscherande på vägen mot markan. Vad är mitt eviga sökande längs oritade vägar mot honom? Vad är ensamheten värd mot tryggheten? Vad var Feidippides steg mot historien mot denna mans fullbordade vision av en kortklippt gräsplan? Det jag gör är inte bra, inte bra säger han och sträcker ut armarna i hopp om att jag ska omfamna dem i ett fulländat bett som får honom att vråla Har ni sett? Har ni sett! Det finns lite i mig ändå. En liten gnista av vad som kunde varit. Ett utmärkt bett följt av utbackning, tvärnit, skall, rörelse och nytt bett. Jag kunde vara någonting vackert som krossar allt.

Ska jag inte byta till en riktig sport? Samtidigt. Hur långt skulle du springa för att rädda allt du tror på? Feidippides sprang tills han dog. Nej det gjorde han inte men vi gillar myten om att så var fallet. Feidippides, en av Greklands mest vältränade löpare sprang de 35 kilometerna utan större problem. Vi definierar ofta mod i krig. Kunskap i strid. Den följande tystnaden som frid. Här någonstans springer en vild tanke fram i medvetandet. Jag ser mig själv som ljuset som leder genom mörkret. Jag är urkraften som vägrar ge upp. Jag är trehundratusen kilometer i sekunden på en hundradel. Jag är tanken mitt i en världsförändrande upptäckt.

Vem är du gamle man? En bortglömd hjälte ur staden som försvann? Han som slogs bäst i slaget utan skyddsväst? Vad är du när du möter ensamheten? Vad var det du slogs för? Vad beskyddade du? Vem sjöng sånger om dig efteråt? Vad handlade Gallpoli om? Vem bar budskapet och vilka missade det?

Det kan omöjligt vara att människor har fel. Det är inte så att transporten fullbordar ett ofullbordat faktum och avslutar den brottsliga intentionen. Väl om så, så väl. Någonting låter framför mig. Steg kommer mot mig. Dådkraft. Tröttheten kickar in i lungorna men ridån står för fulla hus och scenen … scenen. Jag kan inte se dem. Någonstans på vägen under resans gång inser jag vad vi behöver. Jag springer genom rädslan i en våg av enkla tankar som sjunger, sjunger eller skriker. Och troligen kommer just du inte glömma mig. Det är någonting med tystnaden mellan ljuden. Det är min avsaknad av kortvågsfjärrkontroll.

Riktig styrka ligger i förmågan att hantera situationer där du känner dig svag. Styrkan ligger i att lära sig älska den perspektivlösa avgrunden, att se glädjen i desperationen och möta skräcken i det okända med ett stilla tilltagande leende. Jag klarar det inte. Jag saknar den styrkan men skickar en löpare att speja för mig. Någon som bär mig vidare. Någon som tror på mig och vägrar lämna mig helt bakom.

Tänk om din sport inte är den hårdaste? Någonting vassare, trubbigare blodsmakande förbannad pestsmittad härd av mörker. Ängar fulla med fästingar utan bakkropp som bara suger och suger ut i ingentingheten. Det är då de rostiga rakbladen förvandlas till blommor på en äng. Det är då såren läker samman till ärr av minnen – kärleksfulla, smärtsamma, intensiva, älskvärda, saknade. Det är då du inser att varje steg av vikt bär vi med oss. Låt oss ta dem i språng med rikting mot det vi inte ser. Arbeta för en helhet vackrare än beståndsdelen av dig själv.

Låt musklerna spela fritt. Deltag, slit och kämpa tillsammans. Det är det rapport handlar om.

Att klara hela sträckan tillsammans.

Veterinär Erik, ställer in med otrolig noggrannhet! Inget lämnas åt slumpen

Gretzkys A-höfter

Gretzkys fima armbågar

Gretzky – fyllehunden

(Alla bilder har Anna.H tagit, tack för de!!)

Röntgen resultatet är officiellt….. Alla 4:a svenska Godingar var fria
Gretzky & Gosa A/UA
Gaissa & Godin B/UA

Vi åkte i torsdags och matten i huset hade inte så bra humör innan vi kom iväg :s
Hussen visste hur matten skulle tas och köpte henne en väska på Stadium i Umeå Vi kikade in på Loboo men där blev det bara en antispill skål till grabbarna grus. Brummade vidare söderut och nästa stopp blev på Fjällräven outlet, måste säga att jag hittar inte något där längre
landade till sist i Dalarna och det första som hände var att The great one sprang in och pinkade på dörrposten??? Har aldrig hänt förut, efter lite surr skuttade vi i säng!

På fredag hoppade vi i bilen igen och begav oss till Sandviken för röntgen!!! Svaret väntar vi med spänning på :s

Sedan var det tillbaka till A & D för trevligt sällskap med ägarna till de andra G:arna

På lördag tog vi en tur i omgivningen kring Falu Koppargruva, där fanns en mysig butik som man gärna shoppat massor i, vi var på ett jättemysigt fik också. Vi avslutade eftermiddagen med en tur till brandstationen dög Gretzky och Gosa gjorde premiär k gallerburarna. Gretzky tyckte att deg var så otroligt skoj så han tutade rejält när det var Gosas tur. Vi provade kampa i faller burar, på ostadigt underlag och så kollade vi in hundarna i mörkret i burarna med mörkerkameran….. G:arna var hur coola som helst

På söndag morgon åkte vi hemåt och tänka sig att jag råkade shoppa varsitt ReDog täcken till Grabbarna grus

Tack så otroligt mycket A & D för allt ni gör för oss med de Gudomliga hundarna, det är guld värt!!! Massor med kramar

Igår var det röntgen av höfter & armbågar som stod på schemat. Vi utförde det på Sandvikens hund och katt, med vi menar jag alla Godingar som bor i Sverige: Gretzky, Godin, Gosa & Gaissa. Gretzky blev riktigt full på rave partyt precis som Zwingeling varnat honom för

Utlåtandet av veterinären som tog bilderna (Erik tror jag han hette) var UA på armbågarna (på alla) Gretzky och Godins höfter var han bombis att de var UA, Gosa och Gaissas höfter trodde han var UA men han hade velat ha lite djupare skål för att vara HELT säker. Mamma var så gullig så hon betalade in avgiften till SKK på en gång så det ska gå fort att få det avläst, plåtarna skulle skickas igår så nu är det bara hålla tummarna för det officiella utlåtandet

Skriver mer sen!!

En tävling i samarbete med Personlig almanacka.

För att vara med i utlottningen av en personlig almanacka lämnar du bara en kommentar till det här inlägget och talar om att du vill vara med och tävla!

Du kan öka din chans att vinna genom att länka hit med bilden här ovan. Det ger dig två lotter extra när det är dags för mig att dra vinnaren! Nämn det i kommentaren, om du väljer att länka hit.

Tävlingen pågår t.o.m lördag 13:e november.

Nu är jag och Nemo hemma igen efter 4 dagar i rikets tjänst   Vi hade krigsförbandsövning i skogarna kring Boden. Tyvärr lyckades den första snön dimpa ner så när vi åkte mot Bälinge för att samåka med Linda & Quta så fick det gå JÄTTE SAKTA. Jag höll på att halka ut på E4:an i rusningstrafiken så jag fick nästan andnöd…… usch vad äckligt det var, bilen bara gled

Väl framme hos Linda ”möblerade” vi om packningen och åkte mot Boden i Lindas bil. Samling på nya förrådet och nu har jag och Nemo fått vår egna grupp *KUL*

Packa bandvagn för avfärd och värst var hundburen att få på plats, stackars L-O hade nog lust att gå lös på den med en yxa *asg* Till sist var den på plats på ett bra och säkert sätt så nu har vi fått kläm på det också. Det är inte lite saker man ska ha med sig så trots att vi inte var så många i gruppen den här gången fyllde vi bandvagnen. Nemo mös på i buren som var utrustad med renskinn Måste säga att det var smidigt med bur i bandvagnen för då är det ännu lättare för mig att hjälpa till.

Ut till skogen för att börja öva, det var bara ett rent hundmoment under helgen och det var när en Blå/gul (eller heter de gul/blå??) hade gått ut spår till både Nemo och Quta *tummen upp för det* (första gången han gått ut spår och han gjorde det helt på eget initiativ, det tyckte jag var jätte snällt!!! Jag och Nemo gick med grupp, först på ett led linje men när vi väl hade hittat ryggan fick gruppen gå upp på T-formation. Nästa steg är Y, han brydde sig inte det minsta Mycket träning i att hoppa i och ur bandvagnen har det varit och jag gissar det blir en hel del blåmärken efter det här….

Kallt har det varit i tältet också…. dragit som f*n andra natten (första fixade Linda isoleringen ) Lite patrullering har vi också fått göra och då var det halkigt som f*n

SIB kunde vi tyvärr inte vara med på speciellt mycket och det var jättesynd, men det är svårt springa med en hund, tänk vad bra om det funnits någon där uppe och vi hade fått stalla våra hundar i en bas och fått vara med för att verkligen bli en del av gruppen och hänga med på alla kommandon.. nu fick vi oss en ”bysse” inför sista momentet och vi steg av efter första gatkorsningen för ärligt talat var bara jag och Linda i vägen

Städat i förrådet och satt i ordning så att det bara är att tuta och köra inför nästa övning har vi också hunnit med

nåväl skoj har det varit men en sak är säker…. jag ska köpa mig privata svarta kängor för jag frös som f*n om fötterna…….. synd att mina chevalier är bruna

kram kram från nöjda och trötta Annelie och Nemo